Text & foto: Anette Persson
Viktor öppnar dörren till lägenheten på Norrstrand i Karlstad och vrider upp mustaschen av modell ”knävelborre”. Han ser lugn och glad ut. Vi ska prata om hans gudstro som gjort att han tagit till sig det värmländska uttrycket om att ”det ornôr sig” på djupet.
– Gud går vid min sida, säger han.
Viktor, 26 år, är en av de unga män som enligt statistiken nu söker sig till kyrkan i större utsträckning än tidigare.
På så sätt följer han trenden.
Men på ett annat sätt bryter han mönstret radikalt.
Elakartad tumör
En rapport från SOM-institutet visar att de flesta nya kyrkobesökare är nyfikna på kristen tro som en del i ett allmänt sökande efter sammanhang och mening.
För Viktor Tillman är det på största allvar. Han kallar sig frälst. Obestridligt och passionerat. Och han vet när det hände.
Då hade det gått en vecka efter beskedet om att en tumör, stor som en potatis, växte i hans hjärna. Han var chockad och ledsen över beskedet och låg hemma i sängen när något hände.
– Det kom som en våg av energi, glädje och frid, säger Viktor.
Vad trodde du det var som hände dig?
– Jag trodde att det var Gud som visade att han var med mig.
– Tvivlet och sökandet var över, säger Viktor.
Fel diagnos
Händelsen har hjälpt honom att ta sig igenom behandlingen.
När Viktor sökte vård för bland annat talbortfall fick han först diagnosen ångest. När beskedet till slut kom att det rörde sig om en elakartad hjärntumör blev det en chock.
– Jag var väldigt ledsen.
Att släppa kontrollen var inte lätt.
– Jag är van vid att påverka genom att prestera och anstränga mig. Nu fanns inget jag kunde göra.
Operationen skulle ske med vaken kirurgi för att läkarna skulle kunna hans kontrollera kroppsliga funktioner under operationens gång.
En vecka senare kom frälsningen. Med den försvann oron.
– Jag lät Jesus ta över. Innan ville jag lösa allt själv och va stark.
– Jag vill absolut inte dö men om det blir så är det Guds vilja. Det gör mig inte orolig.
Väntar på svar
Operationen gick bra.
– Läkarna kallade det ”ett mirakel”.
Det har gått drygt ett år sedan tumören togs bort. Viktor har just kommit tillbaka efter ett återbesök på Uppsala akademiska sjukhus. Han har bland annat gjort ett test som ska visa hur operationen har påverkat honom. Och han har påbörjat en sista omgång av cytostatika.
– Jag får svaret om en vecka och förhoppningsvis kan jag börja jobba i höst.
Han behöver fortsätta att gå på kontroller i många år framöver innan han blir helt friskförklarad.
Om Viktor tidigare var sökande och trevande i sin kristna tro beskriver han sig nu som ”funnen”.
”Kyrksafari”
Han är uppvuxen i Grava norr om Karlstad i en icketroende familj men deltog i Skårekyrkans aktiviter för barn och ungdomar och blev så småningom engagerad ungdomsledare.
– Vi hade jätteroligt och det var fantastiska ledare. De verkade ha något särskilt och det gjorde att jag funderade på om det kanske fanns något som var större.
Han fortsatte att vara ungdomsledare
Equmeniakyrkan i Skåre även när han pluggade till maskiningenjör på Karlstads universitet.
– Men jag kom inte riktigt vidare med min egen tro. Trodde att andra var bättre på att vara kristna och tänkte att det skulle hjälpa om jag engagerade mig mer och jobbade hårdare så skulle det bli bättre, säger Viktor.
Han gav sig ut på vad han kallar en kyrkosafari och landade ganska snabbt i Korskyrkan som tillhör Evangeliska frikyrkan.
– Där kände jag mig hemma direkt.
Vad säger dina föräldrar om din tro?
– Inte så mycket. Mamma har väl sett att det gör mig gott. Jag skulle gärna vilja hjälpa dem att hitta Jesus eftersom det betyder så mycket för mig, men samtidigt får jag ha tillit till att det som ska hända händer, säger Viktor.
– Tumören och tron har gjort mig till en annan människa.
Under sjukskrivningen har jag haft tid och möjlighet att tänka efter.
Nu litar jag på att det finns en plan för mitt liv och att det kommer att lösa sig så länge jag håller blicken på Jesus.