Andreas Bernberg heter jag, är prästvigd för Svenska kyrkan, Linköpings stift och kommer till sommaren att flytta med fru och två döttrar från Motala till Mariannelund. De senaste åren har jag varit tjänstledig från mitt jobb som lärare på Vadstena Folkhögskola för doktorandstudier vid Enskilda Högskolan i Stockholm.
I min forskning fokuserar jag på Svenska kyrkan som en aktör i det svenska samhället. Detta kan givetvis göras på en rad olika sätt. Teologi har i regel varit en ganska litteraturtung akademisk disciplin. Jag har valt att genomföra fältstudier i två församlingar inom Svenska kyrkan. Församlingar som båda rymmer det som brukar kallas utsatta områden. Det jag specifikt tittar på är hur Svenska kyrkan kan förstås som en teopolitisk aktör.
Vad menar jag då med ett sådant, ganska luddigt begrepp? Inom den svenskkyrkliga traditionen är vi tämligen vana vid att tänka oss att kyrka och politik är och bör hållas åtskilda. Ofta har ett sådant förhållningssätt motiverats teologiskt med hänvisningar till Luthers så kallade tvåregementslära. Den går, väldigt kortfattat, ut på tanken att Gud styr världen genom det andliga och det världsliga regementet. I det andliga styr Gud genom evangeliet och i det världsliga genom världsliga makthavare.
Politik som gemenskapsgenererande praktik
Kyrkan har då i regel förpassats till det andliga regementet och politiken till det världsliga. I en sådan uppdelning kan visserligen kyrkan påverka politiken, men kyrkan ses inte som en politisk aktör. Viktigt att notera är att jag i min forskning ser politik som ett vidare begrepp än statskonst och partipolitik. Politik kan också ses som alla de praktiker där gemensamt liv formas och upprätthålls. Ett perspektiv som öppnar upp för att förstå, analysera och diskutera också Svenska kyrkan som en politisk aktör.
Med begreppet teopolitik försöker jag fånga in hur kyrkan genom sina konkreta praktiker, alltså det kyrkan gör, framträder som både en teologisk och en politisk aktör. Teologi och politik kan alltså ses som sammanblandade i kyrkans konkreta liv. I fältstudierna i min forskning har jag framför allt fokuserat på diakonala och liturgiska praktiker.
Teologi och politik, kan man alltså säga, uttrycks och förhandlas i kyrkans konkreta vardag. I och genom våra kroppar. Genom diakoner som lyssnar, blickar som möts, i samtal, genom matkassar och måltider, i både nattvard och diakoni, förhandlas och uttrycks teologi och politik!