Längtan efter glädje krockar med allt som pågår i vår värld. Och jag undrar: Är julen verkligen för oss som försöker hålla ihop vardagen utan att förlora modet och tron på fred och frid? Är julen bara för de glada?
Men om alla varit glada hade det vi firar aldrig behövt hända. Då hade Gud inte behövt komma oss nära i mörkret. Det var varken stjärnan eller änglasången som räddade oss den där natten, utan det lilla livet i ett enkelt uthus, det vi inte själva kan ta oss.
I julnatten föds vissheten att också vi, med våra små liv och vår egen natt, kan leva i ljuset. Barnet i krubban ges oss för att vi ska våga tro att Gud bär vårt mörker och att där finns hopp.
”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” (Joh 1:5)
Med önskan om fred och frid i välsignad juletid!
Text: Cecilia Nyholm, enhetschef