Ett nytt år kan ju kännas så inbjudande och oskrivet. Det är datum och veckor som väntar att fyllas med liv och händelser, möten och avsked. Men det kan ju också kännas förutbestämt och intecknat där vi får söka och försöka hitta utrymme efter det spontana och plats för det oplanerade.
Under flera år hade vi i vår familj en tradition. Vi besökte en skogskoja som låg ensligt till i den norrbottniska skogen. På nyårsdagen skrev vi en hälsning i den dagbok som ligger i kojan och genom den kan vi se vad som var viktigast för oss då, dagen innan ett nytt år börjat.
Inte sällan kan vi läsa om saknad, om längtan och om det vi just då hoppades på. Kanske är det just så ett årsskifte behöver få vara. En blick bakåt för att minnas men också en blick framåt, fyllt med längtan och förhoppningar.
I år känns det som om världen och våra liv åter igen behöver fyllas av hopp, kanske mer än tidigare år. Kriget rasar i fortsatt i Ukraina, klimatet och utsläppen närmar sig eller har passerat den punkt där vi kan göra något åt det. Oro kring elpriserna och hur framtida arbetsmöjligheter i vår del av landet kommer att bli finns också med oss in i det nya året. Hur kan vi då hitta tro och tillit till framtiden när vi själva drabbas av ohälsa, arbetslöshet eller brustna relationer?
I tro och tillit till Guds löften får vi hjälpa varandra och påminna varandra att vi aldrig är ensamma och övergivna. Den Gud som vandrat vid vår sida under det gångna året, kommer trofast att fortsätta gå bredvid också under det nya. Redan på nyårsnatten får vi söka vägen mot framtiden med Alfreds Tennysons ord då vi ringer in ”den tusenåra fredens rike!” Ett år med tillfrisknande för de sjuka och hälsa åt alla. Ett år med goda relationer och kärlek. Ett år med fred för oss och alla människor.
Om ett årsskifte kan föra allt det goda med sig är det nya året varmt välkommet!
Gott nytt välsignat år!
