En svunnen jul i Thailand
För många år sedan under min studietid hade jag ett stipendium att studera buddhistisk-kristen dialog vid ett universitet i Bangkok. Stipendietiden sträckte sig över julen det året. Av någon anledning, som jag nu inte riktigt minns, var jag i nordöstra delen av landet under julen, precis vid Mekongfloden. Mobiltelefoner var ännu inte allmän egendom så under julafton hittade jag en liten restaurang där jag kunde låna en telefon. Därifrån ringde jag hem till mina föräldrar och syskon som firade jul tillsammans här hemma i Sverige.
Visst hade det känts lite konstigt tidigare under julafton att inte fira den alls så som jag brukar, men det hade gått bra. Men när jag ringde upp dem, de svarade och jag hörde sorlet från familjen i bakgrunden som önskade en riktigt god jul – då fick jag plötsligt en väldig hemlängtan.
Jag satt där i värmen som ensam kristen julfirare, på en liten restaurang på den thailändska landsbygden och tänkte på vad julen egentligen betyder. För det var just det som blev tydligt för mig, där och då. För mig handlar julen – på djupet – kanske inte så mycket om vare sig mat, julmusik eller presenter. Julen handlar framför allt om gemenskap. Gemenskap med familjen eller andra jag har nära – och om gemenskap med Jesus.
Jag blev kvar på den lilla restaurangen under en längre stund än jag hade tänkt den dagen. Träffade människor där som blev min gemenskap just den stunden, den dagen. Jag såg människor och jag var sedd av andra. Gemenskapen fanns där, om än i annan form än den brukade.
Jag har lärt mig något viktigt av den upplevelsen. Jag vet vad som är julens kärna, i alla fall för mig. Och jag tror mig därför också veta att detsamma är viktigt för många andra. Vi är ju ofta rätt lika som människor. Frågan till mig och dig, så här i juletid, blir därför – hur kan vi hjälpa varandra att se och bli sedda? Att ta hand om varandra och låta andra ta hand om oss?
Jesus såg alla och brydde sig om alla. Man kan säga att det är en plattityd. Men likväl är det en sanning. Och han inte bara gjorde det, han gav också ett löfte om att alltid finnas med varje människa och han bad oss alla att se och ta hand om våra medmänniskor. Låt oss be denna jul att detta infrias, för oss alla.
Niclas Blåder
Domprost