Erica Wittgren jobbar som församlingspedagog i Höllviken och möter dagligen unga och deras funderingar. Hon arbetar både med familjer med yngre barn och med konfirmander och just nu är det krig som många oroar sig för.
– Jag tänker att barn är precis som vuxna, det är samma oro på många sätt. Men barn är väldigt snabba. Ena sekunden är de jätteledsna och nästa sekund kan de leka, perspektivet för barn är inte lika oändligt som för oss vuxna. Barn är bra på att vara i stunden, det tycker jag är hoppfullt.
Barnens ålder påverkar självklart hur mycket de behöver veta, men framför allt med yngre barn behöver man som vuxen inte gå in så djupt i detaljer. Barn som går i skolan tittar ofta på Lilla Aktuellt och pratar om det i skolan, så många har redan stenkoll på vad som händer i världen.
– Jag tror att vi egentligen mest bara behöver ställa frågan "Vad är du rädd för?" eller "Är det något som har hänt?" Sedan behöver vi inte svara på mer än det de har frågat, men vi kan hjälpa barn att sätta ord på känslor och upplevelser. Ibland har inte barnen rätt ord för det, så att hitta orden och sätta namn på saker, det tror jag hjälper.
Vuxna kan ibland bli försiktiga när de pratar med barn om svåra saker, och tro att barn inte kan hantera om vuxna visar känslor som oro och sorg.
– Man får säga "Jag blev ledsen över detta" eller "Jag känner också oro över det". Var dig själv bara, det brukar vara gott nog.