Visitationstal – Vantörs församling Palmsöndagen den 29 mars 2026 – Vantörs kyrka Biskop Andreas Holmberg
Inledning
Kära församlingsbor i Vantörs församling. Vad fint och inspirerande att vara tillsammans idag: fira gudstjänst och dela gemenskap. De senaste veckorna har jag haft glädjen och förmånen att finnas här i många varma möten - sopplunch, öppna förskolan Regnbågen, Rådet för interreligiös dialog, morgonmässa, kyrkorådet - ja vi har fått dela angelägna frågor i det som kallas biskopsvisitation.
Att visitera en församling är ett fantastiskt roligt uppdrag jag har som biskop. Visitation handlar om att besöka, det hör ihop med det engelska ordet visit. Senaste visitationen var i kontraktet 2014 och i församlingen 1993. Att uppmuntra, mötas i uppdraget som kyrka, lyssna, lära, tänka – i syfte att ni i församlingen ska fortsätta blicka framåt och stärkas och utvecklas vidare. Jag hoppas att alla goda möten och samtal som varit dessa dagar ska bidra till fortsatt levande församlingsliv. Och vi är inte ensamma! Ni är en del av Stockholms stift, hela Svenska kyrkan, ja del i en global gemenskap med den världsvida kyrkan, liksom ni är en länk i en kedja som hör ihop med kyrkans allra första tid. Att det globala sammanhanget är levande i Vantörs församling märks genom alla människor som bor här och har rötter runt om i världen. Ni har nära kontakt med andra samfund i området och att ni har levande relationer till er vänförsamling Kiwalaa i Tanzania. Det vi gör just nu kallas visitationsstämma och har gamla anor. Jag kommer först hålla ett tal, där jag stannar i iakttagelser och medskick utifrån visitationens olika samtal och möten som jag gjort tillsammans med bland annat mina medarbetare Patrik Skantze, kontraktsprost i grannkontraktet, Huddinge och Botkyrka kontrakt, och stiftsprost Boel Hössjer Sundman. I protokollet, som kommer längre fram, speglas mer av visitationens möten. Efter talet finns möjlighet för er att samtala med varandra och att ställa frågor till mig.
Jag vill tacka er alla. Tack för ert sätt att vara församling – öppna för människors behov, med en vilja att utvecklas och verka i uppdraget som kyrka. Ni som är Svenska kyrkan i Vantörs församling har verkligen mycket att vara tacksamma över.
Uppståndelsens glädje ger hopp för världen
Palmsöndagen, som vi firar idag, rymmer livets stora kontraster. Jesus hyllas och samtidigt visste han att mörker och lidande låg framför honom. Under Stilla veckan som kommer nu får vi följa hans kamp och lidande för vår och hela skapelsens skull. På påskdagens morgon möter vi kvinnorna vid den tomma graven som berättar vidare om uppståndelsen. Ett berättande som vi och den världsvida kyrkan fortsätter med idag – Jesus lever.
Myller och mångfald – stolthet och utmaning
Under visitationen har ni i olika samtal beskrivit Vantörs församling. Det var spännande att höra att ni i mycket delar samma känsla. Ord som återkommit har varit: ”myllrande”, ”mångfald”, ”färgrik”, ”dynamisk”, ”öppenhet”, ”kontraster” och ”gemenskap”. Det rymdes mycket av stolthet och glädje i de orden – som fångar det röriga, ibland stökiga och öppna, och det livgivande. Samtidigt konstaterade ni att mångfalden också rymmer utmaningar och kan vara krävande.
Som kyrka är vår uppgift, vår kallelse, att erbjuda, att vara gemenskaper. Kyrkan är sina relationer, som jag ofta säger, och en av poängerna med församlingen. Och det jobbar ni med: att skapa möten över gränser, värna varje människas värde och värdighet, utmana alla former av ”vi och dem”-tänkande. Ett exempel på det är att ni aktivt arbetat med inkludering för olika könsidentiteter, och välkomnar regnbågsfamiljer.
Ett annat exempel är att Vantörs församling har ett uppdrag för hela Stockholms stift, som resursförsamling för samiskt kyrkoliv i Stockholm. Något som ni värnar och utvecklar på ett mycket fint sätt. Jag återkommer till det strax.
Den inkluderande gemenskap som Vantör är bär hopp. Det skapar en känsla av sammanhang, mening och framtidstro. Högst upp på Vantörs kyrka har ni en symbol som handlar om detta – er ståtliga kyrktupp som blickar ut över församlingen. Tuppen symboliserar vaksamhet och uppmärksamhet – en fin bild för att vara församling, vara hoppbärare.
Det är också en bild för att ni på ett så självklart sätt relaterar till och är en del av samhället, och att ni också har stort förtroende bland andra: ekumeniska och interreligiösa vänner, polisen, Convictus Bryggan – som jag alla haft förmånen att möta under visitationen. Liksom bland andra socialtjänst, föreningar, fältarbetare, centrumledning. En bild för den samhörigheten och att ni är kyrkan mitt i byn är att kyrkans tupp också är symbol för Högdalens centrum. I församlingens övergripande styrdokument, församlingsinstruktionen skriver ni att församlingen vill vara citat: ”En levande söderortskyrka som bjuder in till en trygg gemenskap där vi skapar ett kristet hopp.” Det är bra, centralt och viktigt.
Uppdrag och bärkrafter
I Kyrkoordningen för Svenska kyrkan beskrivs en församlings uppdrag: att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, att kristna gemenskaper skapas och fördjupas, att Guds rike utbreds och att skapelsen ska återupprättas. Sker det i Vantörs församling? Den frågan bär jag med mig under en visitation. Finns ett levande gudstjänstliv där dopets och nattvardens sakrament delas och ordet förkunnas? Berättas om kristen tro? Får barns och ungas röster höras? Finns rum för diakonal blick, omsorg och handling? Får människor chans att lära känna Jesus Kristus? Ja, vänner, visst är det så. Ni är en levande församling. Som jag sa i inledningen till gudstjänsten: grattis till alla er som är Vantörs församling.
Att församlingen lever kan med ett annat ord beskrivs som att här finns pastoral bärkraft. Under visitationen, och förvaltningstillsynen som skett tidigare, har vi även talat om de andra tre bärkrafterna som är nödvändiga för att en församling ska fungera långsiktigt: ekonomisk, organisatorisk och demokratisk bärkraft. Ni har de bärkrafterna, vilket ger stabilitet och möjligheter framåt.
Kyrkorådet – ge riktning och tid för nystart
Under varje visitation är jag angelägen om att möta kyrkorådet, församlingens styrelse. Jag vill tacka kyrkoherde Jennie Wall och ordförande Leif Rönngren för ert sätt att leda och styra församlingen. Jag vill också tacka hela kyrkorådet för att ni finns i detta uppdrag, att ni ger tid och kraft för församlingens bästa.
Nu är det en ny mandatperiod och flera i kyrkorådet är nya i uppdraget. Det innebär en möjlighet för er att samtala om hur ni ska arbeta de kommande åren. Till exempel säkerställa att rollfördelningen är tydlig så att kyrkorådet har fokus på strategiska frågor, men däremot inte är operativa. Vara ett stöd för er goda kyrkoherde. Prioritera bland allt angeläget. För det kan vara svårt att välja och välja bort. En fråga jag vill skicka med till både kyrkorådet, verksamhetsgruppen liksom alla anställda medarbetare är: ”Var förs samtalen om prioriteringar, om riktning, vägval, ambitionsnivå och liknande strategiska frågor?” Det är väsentligt att sådana samtal förs. Till stöd i de samtalen har ni församlingsinstruktionen och inte minst det pastorala programmet.
Kontraktsprost Patrik Skantze, i närliggande Huddinge och Botkyrka kontrakt, bekräftade vid visitationen ert stora engagemang och de många möjligheterna i församlingen. Han konstaterade att ni varit noga med att ha ordning och reda, bland annat i församlingens ekonomi vilket ger förutsättningarna för att fokusera på grunduppgiften, sprida evangelium. Han talade också om vikten av tillit, och den viktiga frågan hur tillit skapas: i styrelse liksom bland medarbetare. Han konstaterade att tillit handlar om regelbunden dialog och ärlighet. Om att känna att man har mandat och förtroende.
Jag instämmer i det kyrkoherde Patrik Skantze tar upp. Just nu är det en hel del som är nytt i församlingen, förutom att det är en ny mandatperiod så är också församlingslokalerna här i kyrkan nyrenoverade, det tar tid att ”boa in sig”. Ni har redan märkt att fler hittar till kyrkan, att den blivit öppnare för fler. Ni har precis börjat jobba på ett delvis nytt sätt med barn 0–18 år för att kunna finnas till för fler, ja, ni är i rörelse.
Även om ni har nya lokaler här är det viktigt att fortsätta värna och utveckla närvaron i Hagsätra kyrka, liksom närvaro i andra delar av församlingen. Ni är på ett fantastiskt sätt närvarande i lokalsamhället, ja ni är viktiga för många.
Samiskt kyrkoliv
Som jag nämnde är Vantörs församling resursförsamling för samiskt kyrkoliv i Stockholms stift. Jag är imponerad av det ni gör, och den omsorg som ni har om besökare som inte sällan bär på svåra erfarenheter med fördomar och diskriminering. En del personer har tagit på sig en skuld för att de exempelvis inte lärt sig sitt samiska språk. Här är gemenskapen i Hagsätra viktig och efter vårt samtal under visitationen tar jag med mig hur stiftsorganisationen ännu mer kan stödja er som resursförsamling för hela stiftet.
Ett uttryck för att lyfta fram samisk kultur är att vi använde den samiska mässhaken från Hagsätra kyrka i gudstjänsten idag.
Diakoni och öppenhet
Jag vill uttrycka mitt stöd för den prioritering som ni gör, att bokstavligen vara en öppen kyrka: som ett vardagsrum för många, som bärs av en diakonal inriktning med kaffe, sopplunch och möten. Ni finns för personer och ni står kvar. Det är en viktig grunduppgift för oss som kyrkan. Men jag ser också att det inte alltid är enkelt för medarbetare och andra, och det är något som vi talat en hel del om under visitationen.
Ni ser sårbarheten hos dem som har svårt att få maten att räcka. Ni hör människors allra svåraste berättelser. Ni talade om känsla av maktlöshet. De kommunpoliser som jag mötte under visitationen berättade om psykisk ohälsa som är väldigt påtaglig. Polisen talade också om att de inte skulle klara sitt uppdrag utan kyrkan.
Ni kan verkligen vara stolta över den mångfald och öppenhet som präglar församlingen. Även om man kan känna sig helt maktlös i ett möte så gör det skillnad att orka stå kvar. Samtidigt är det viktigt att kontinuerligt tala om utmaningarna och det som är krävande – inte minst för medarbetarna som står i detta.
Gudstjänster, kyrkliga handlingar
De senaste åren har antalet gudstjänstbesökare på söndagar ökat i församlingen. Ni märker det genom att helt nya personer kommer. Det är en förändring som flera församlingar möter. Det pågår en rörelse och Vantörs församling är en del av den.
Ni har fler barnfamiljer i ”Små och stora-gudstjänsterna”. Kanske kan det kännas stökigt ibland, men det är viktigt att barnen verkligen får ta plats. Vi vuxna behöver bjuda på den stökigheten.
Jag tycker att det är klokt och framåtsyftande att en diakon är med på söndagens gudstjänster i Hagsätra och här. Det uttrycker att gudstjänst och diakoni hör ihop. Fortsätt så!
Antalet konfirmander har tidigare varit förhållandevis få i församlingen men de senaste åren har det skett en tydlig ökning. Efter att statistiken för 2025 kom i veckan kan vi konstatera att antalet konfirmander verkar stabiliserat sig på en betydligt högre nivå – drygt 40 procent av de kyrkotillhöriga konfirmerar sig idag.
Trycket på konfirmation är fantastiskt. Stockholms stift har sedan flera år vänt trenden. Idag konfirmeras många fler ungdomar än för bara några år sedan, både till faktiskt antal och som procent av alla kyrkotillhöriga 15-åringar. Konfirmation är en absolut grunduppgift, och kanske kommer ni behöva prioritera ytterligare för att svara upp mot ett ökade intresse.
Det är allt fler som döps under konfirmationstiden och ni har också fler vuxendop. Allt detta är verkligen glädjande. Och jag vill uppmana er att prioritera främjande av dop. Låt det arbetet vara viktigt på riktigt: gör det enkelt att komma till dop oavsett ålder, ta bort onödiga hinder, tala om dopet i era öppna förskolor, gärna i körerna, fundera över vilka bilder och texter ni har på era webbsidor om dop.
Framåt skulle ni kunna utforska hur ni kan utveckla relationen mer med familjer som bor i Stureby och Örby. De kanske relaterar mer till Enskede och Brännkyrka. Kanske kan ni samarbeta mer mellan församlingarna kring just dopet.
Berättaransvar
Allt det här hör ihop med den vår för kristen tro som vi ser idag. Det finns många som inte fått en rimlig chans att lära känna Jesus, upptäcka kristen tro, utforska bön. Många bär på en längtan efter andlighet. Det är en ppgift för hela församlingen att möta det. Ni har ett undervisningsansvar, ett dela-med-er-ansvar. Här finns en dynamik mellan det öppna och breda, och det fördjupande, utforskandet av tro och andlighet. Öppenhet och fördjupning är ingen motsats, de hör ihop och båda behövs. Liksom öppenhet och tydlighet i det kristna också hör ihop.
Fortsätt skapa de öppna och breda gemenskaperna och sammanhangen. Fortsätt samtidigt att skapa rum och sammanhang för fördjupning. Att på körövningen, som ni redan gör, stanna upp en stund för att samtala om ”vad uttrycker den här melodin, vad handlar den om för mig”, och att också körövningen kan rymma bön. Längtan finns där hos många av oss och hos många av dem ni möter – möt den längtan.
Ideellt bärarskap
Ofta under visitationer stannar jag vid vikten av att stärka det ideella engagemanget: det ideella bärar- och medarbetarskapet. Jag vill uppmana er att de närmaste åren ta kliv framåt. Att främja ideella medarbetare handlar delvis om att ändra ”mind-set” och se att församlingen bärs av många.
Forskning visar att en förutsättning för långvarigt ideellt engagemang är att känna att man har möjlighet att forma och påverka, ges förtroende och ansvar. Det handlar om att tas i anspråk, bli uppmuntrad och bemyndigad. För kyrka är vi alla som är här. Att i våra liv tala om tro och liv, dela våra erfarenheter – när vi samlas i församlingen, men också i våra liv i övrigt.
Den anställdes roll behöver alltmer vara en möjliggörare, en myndiggörare, så att fler kan delta och ta ansvar. Så jag vill uppmuntra er att utveckla det ideella bärarskapet av församlingslivet genom att både bredda det, och fördjupa det.
Det finns mycket mer att reflektera kring utifrån församlingens liv, men jag vill stanna här för att ge rum för samtal. Håller ni med? Vilka frågor och reflektioner har väckts hos er? Fanns det något ni saknade, något som var särskilt viktigt?
Avslutning
Kära vänner, jag är glad och tacksam över att ha fått lära känna Vantörs församling. Tack för visitationen! Tack Jennie för ditt arbete och goda kyrkoherdeskap. Tack till er i ledning och styrning, till ideella och anställda medarbetare. Jag känner stor respekt och ödmjukhet för församlingens liv och arbete, ja för det sätt på vilket kyrkan framträder och gestaltas här. Tack för allt ert goda arbete och engagemang!
Mitt valspråk är Jesu uppmaning ”Bli kvar i min kärlek” Det är en inbjudan från Kristus är att räkna med Gud som genom den heliga Anden involverad och djupt engagerad i er. Fortsätt ert goda arbete. Lev i bön, sök den heliga Andens ledning, fira gudstjänst – och var glada. Gud välsignar er!
