Kyrkoantikvarisk ersättning

Omfattningen av det kyrkliga kulturarv som omfattas av fjärde kapitlet i Kulturmiljölagen (1988:950) är i allt väsentligt detsamma som vid relationsändringen 2000. Skillnader i relation till redovisningen från tidigare år beror framför allt på den kvalitetssäkring som sker genom riktade frågor till länsstyrelserna angående kyrkobyggnadernas skydd, och genom uppgifter beträffande ägande, förvaltning och invigning som ställs till församlingarna genom en årlig enkät.  

Avyttring av kyrkor har under de senaste åren skett på en förhållandevis jämn nivå och 2025 markerar inget trendbrott. I huvudsak är det de kyrkor och kapell som inte omfattas av tillståndsplikt enligt 4 kapitlet 3 § som kommer i fråga för avyttring. Av de tre kyrkor som avyttrats under 2025 omfattas en av tillståndsplikt.

Höjningen av den kyrkoantikvariska ersättningen från 460 miljoner kronor till 490 miljoner kronor har medfört möjlighet att finansiera fler åtgärder från och med ramår 2025. Förbrukningen av ersättningen för år 2025 är 473 miljoner kronor vilket i stort sett är i nivå med tidigare år, men i och med det utökade anslaget kommer förbrukningen öka framgent. Genom den nya fördelningsmodellen samt stiftens planering och nyttjande av disponibla ramar så används de medel som finns att tillgå på öppna ramår alltmer effektivt.  

Den budgeterade kostnad som församlingarna angivit i sina ansökningar om kyrkoantikvarisk ersättning ramår 2025 uppgick till 1280 miljoner kronor, vilket är en väsentlig ökning jämfört med föregående år då den var 982 miljoner kronor. Detta kan delvis bero på det utökade statsanslaget som möjliggör finansiering av fler åtgärder, men också på variationer i underhållsbehov och ökade kostnader. 

Liksom i tidigare redovisningar till regeringen påtalar Svenska kyrkan att höjningen av den kyrkoantikvariska ersättningen inte möter de kostnadsökningar som skett och de stora vård- och underhållsbehov som finns. Vårdinsatser fortsätter vara den dominerande åtgärdskategorin (89 procent av förbrukad ersättning). Detta bekräftar en tendens till hårdare prioriteringar som kunnat iakttas de senaste kontrollstationerna, det vill säga att församlingar i högre utsträckning måste åtgärda kyrkornas yttre, medan andra åtgärder i motsvarande grad får stå tillbaka. 

Enligt överenskommelsen mellan staten och Svenska kyrkan svarar Svenska kyrkan för att de kyrkliga kulturminnena är tillgängliga för var och en i minst samma utsträckning som år 2000. Exakta uppgifter om hur stor tillgängligheten var vid relationsändringen år 2000 finns inte. Svenska kyrkan har sedan 2006 varje år följt upp tillgängligheten genom att samla in statistik för antalet sammankomster i kyrkorna inom och utanför egen verksamhet samt öppethållande utöver dem. Svarsfrekvensen från församlingarna är hög och uppgår detta år till 94 procent av enheterna.

Tillgänglighet mätt i antalet öppetdagar per kyrka har över tid visat en nedåtgående trend, men har de senaste åren planat ut. Under 2025 var kyrkorna i genomsnitt öppna 130 dagar, vilket är en dag mer än året innan. Samtidigt har kyrkornas användning ökat. 107 sammankomster hölls i genomsnitt per kyrkobyggnad under 2025, att jämföra med 92 i genomsnitt för senaste kontrollstationsperioden. Statistiken visar församlingarnas fortsatta vilja att hålla kyrkorummen öppna och tillgängliga, men tydligt är att ambitionerna också måste balanseras mot säkerhetsrisker och kostnader för bemanning. 

Svenska kyrkan har en god kompetens på en stabil nivå som rör förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena. På samtliga stift finns sedan många år anställda med kompetens inom det antikvariska området, vilka successivt kompletterats med fastighetskompetenser, administratörer och ekonomer för att främja och stödja församlingarna i deras ansvar. Den tid stiften avsätter för dessa uppgifter är jämförbar med tidigare år.   

Samverkan i övergripande frågor och en strategiskt inriktad kunskapsutveckling ger motiv, inriktning och tillvägagångssätt för ett framgångsrikt kulturmiljöarbete.  
Rapporten redogör också för det löpande samråds- och samverkansarbete som enligt överenskommelsen ska bedrivas av staten och Svenska kyrkan. Den centrala och de regionala samrådsgruppernas diskussioner speglar aktuella utmaningar i förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena och bidrar till förståelse för de roller och ansvar som parterna har.

Under 2025 har initiativ tagits till att se över och förnya samverkan i samrådsgrupperna, för att bättre avspegla överenskommelsens intention att samarbete och samverkan ska ske i övergripande frågor.  

Svenska kyrkan ingår som betydande kulturarvsförvaltare i den samverkan som sker genom Rådet för skydd av kulturarv. Som poängteras i den rapport som rådet lämnade till regeringen i början av 2026 sker ett intensivt arbete i dessa frågor, samtidigt som resursbrist riskerar leda till att angelägna åtgärder inte genomförs i den takt som krävs.

Den kyrkoantikvariska ersättningen är varken avsedd eller dimensionerad för preventiva åtgärder av detta slag. Svenska kyrkans egna personella resurser bekostas helt av Svenska kyrkans egna medel och specifik kulturarvskompetens saknas vanligen på församlingsnivå, där det konkreta arbetet ska ske. De kyrkliga kulturminnena är genom lag utpekat som ett kulturarv som angår alla. Statens ambitioner för skydd av kulturarv kräver resursförstärkningar även på detta område.

I rapporten redogörs också för ett urval tematiska områden för kunskapsutveckling som varit aktuella för insatser under 2025, dels inom Svenska kyrkans reguljära arbete, dels genom resultat av projekt på nationell nivå och stiftsnivå som delvis finansierats av kyrkoantikvarisk ersättning.  

Översikten visar på en strategiskt inriktad kunskapsutveckling som på flera sätt främjar kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas, skapar delaktighet i kulturmiljöarbetet och bidrar till kunskap, bildning och upplevelser.